Strax innan jul gjorde vi en upptäckt när jag en morgon inte fick igen byxorna. Jag är gravid.
Vi som haft så svårt att få barn. Med sonen tog det många år och många missfall.
Sedan fick vi en som tyvärr dog magen.
Lilla mini var liten till växten och föddes "för liten".
Och helt plötsligt så ska vi få en till. Mitt femte barn blir det. Fjärde med maken.
Och vi har gått långt. Mensen har varit som vanligt och jag lever med min värk och trötthet. Jag har inte märkt av någon skillnad i mitt mående.
Detta är första gången som jag inte har en riskgravididet.
Vi var inne på ultraljud i januari. Tre stycken tre veckor i rad.
De kunde konstatera att barnet mådde bra och alla organ var utvecklade och fungerar som de ska.
Datum gick inte fastställa då vi gått så lång tid. Dessutom är det nästan ett kilos skillnad på största och minsta barnet jag fött, så inga ledtrådar där heller.
Någon gång i mars är det sagt i alla fall.
Så nu har vi inte lång tid på oss att vänja oss vid tanken och förbereda.
Dom tur är börjar man bli rutinerad och jag är en samlare.
Trikåsjalarna kan åter igen plockas fram. Tänkte sälja dem men det blev aldrig av. Tur var det.
De vävda används till de andra barnen så de kommer inte behöva plockas undan.
Vi kör tygblöjor.
Sörjde att minsta börjat bli och har blivit blöjfri. Men nu får jag börja om.
Tygisarna är en hobby och har en terapeutisk inverkan. Det är kul att hålla på med. Och det finns så mycket mer i utbud nu jämfört med för tolv år sedan.
Bäbiskläder. De behöver bara några få plagg i minsta storleken. Med med några barn i bagaget blir några få plagg per barn väldigt många plagg sammanlagt. Även denna bäbis får några "egna" plagg som syskonen valt ut.
Så nu får vi se hur mycket av gården jag hinner blogga om under den ljusa delen av året. Det är då allt sker där.
Om ni vill kan ni följa mig och min vardag på instagram: @fjantarna
